Lutande tornet i Pisa

Ett av världens mest kända byggnadsverk är det lutande tornet i Pisa. Tornet är en så kallad kampanil, ett runt klocktorn tillhörande den närbelägna katedralen. Världens mest kända byggskandal? Kanske. Denna historiska ingenjörsmiss är hur som helst en sevärdhet som lockat besökare i hundratals år.

Man började bygga tornet år 1173 men det skulle inte stå färdigt förrän 1372, hela 199 år senare. Vem som ritade tornet vet man inte då inga papper från den här tiden finns bevarade. Det tog inte bara tid att bygga, det blev snett också! Tornet började luta långt innan det var färdigbyggt. Redan under det femte byggåret, efter tre våningar, hade den tunga marmorbasen börjat sjunka märkbart. Anledningen till att det sedan tog så lång tid att färdigställa tornet var att Pisa några år efter byggstarten kom att ligga i krig under väldigt många år, bygget stod då helt stilla.

Man försökte under byggets senare del att motverka lutningen genom att göra den översta delen lite högre på ena sidan, för att kompensera. Det hjälpte dock föga, fundamentet var endast tre meter djupt och marken var väldigt lerig och vattenrik och egentligen väldigt illa lämpad för ett sådant bygge. Tornet är hela 58 meter högt och väger 14 200 ton och har hittills överlevt fyra större jordbävningar. Hur är det möjligt? Man tror faktiskt att det är tornets höjd och styva struktur tillsammans med den mjuka mark som ju samtidigt rår för dess lutning som hindrat det från att rasa samman.

Rasrisken

PISA

Flera försök att räta upp tornet har gjorts, redan kort efter färdigställandet försökte man åtgärda lutningen på olika sätt. Det gjorde oftast bara situationen än värre, särskilt ett projekt på 1800-talet då en lokal ingenjör lät gräva undan jordmassor vid tornets bas. Under en period ökade då lutningen med en centimeter per år.

Kampanilen i Venedig rasade 1909 och under 1900-talet blev man allt mer oroad över hur det skulle gå i Pisa. Lutningen hade ju dessutom ökat med åren. År 1350 uppmättes lutningen till 1,4 meter. Fram till 1817 hade den ökat till 3,8 meter och det stackars tornet fortsatte sakta men säkert att luta allt mer. Flera ingenjörer arbetade febrilt för att finna en lösning men det var allt annat än enkelt.

Under 1990-talet fick man med anledning av den överhängande rasrisken stänga tornet för besökare. Tornet lutade 5,4 meter 1993 och man befarade att det skulle rasa inom 20 år om inget gjordes. Då beslutade man sig för att ersätta jorden under det med betong och samtidigt försöka räta upp det en aning. 600 ton bly lades på den högre sidan av fundamentet i ett försök att skapa jämvikt. Femtio kubikmeter jord avlägsnades och tornet rätade faktiskt lite på sig.

Det riskabla projektet lyckades och man kunde öppna tornet för allmänheten igen år 2001. Äntligen! 26 miljoner euro kostade projektet. Lutningen hade minskat med 38 centimeter och man beräknar nu att det kommer att stå kvar i minst 200 år till, om inte någon naturkatastrof inträffar förstås.